Miriam Bryant: ”Man måste få vara egoistisk ibland också”

Efter att ha varit en pop-prinsessa på väg upp i flera år har Miriam Bryant nu tagit hela Sverige med storm och totaldominerar topplistorna. Damernas Värld mötte en pratsam och kaxig artist – som älskar tystnad.

– Vem har ett sådant där fönster? undrar hon och pekar på ateljéfönstret som verkligen är helt magiskt stort och sträcker sig ända upp till himlen och lite till. Hon är frälst i de karga väggarna och den sköna stämningen. Inte ens det lilla, lilla köket med kokplatta skulle hon ändra på om hon skulle bo där. Men nu får hon slå sig ner i en av de lappade fåtöljerna i stället för att bära flyttkartonger uppför fem trappor.

Hon verkar känna sig som hemma för när hon sätter sig till rätta slänger hon upp fötterna över armstödet. Hon skruvar sig ner tills hon sitter bekvämt och blickar upp mot taket. Lite trött efter gårdagens utekväll och resan hem från semestern i Puerto Rico som avslutades strax innan.

Ungefär samtidigt som sista avsnittet av Så mycket bättre – programserien där Miriam Bryant blev folklig över en natt. Plötsligt fick hela svenska folket ett ansikte till den souliga rösten som alla känner igen, men kanske inte alltid lyckats placera rätt. Hon var den unga uppstickaren med attityd. Hon gjorde det (djävligt – som hon skulle ha uttryckt det själv) bra och var den som fick oss att skratta till framför tv:n.

Miriam Bryants version av Ett sista glas årets mest googlade låttext

Men framför allt nickade vi instämmande till hennes versioner av de andra artisternas hits. Tänk att melodierna kunde låta så storslaget! Tänk att hennes version av Sven-Bertil Taubes Ett sista glas skulle bli årets mest googlade låttext och hon själv en av 2015 års tre mest trendsättande artister enligt Google trends.

– Jag tycker att man fick se en rättvis bild av mig. Jag är så klart en mångfacetterad person och i programmet kanske man mest fick se den del av mig som är en skränig göteborgare som svär mycket. Visst kom en annan sida fram i musiken, men jag tycker om att det finns mycket kvar att visa. Att det finns en slags mystik kvar. Sa jag mystik nyss?! Gud vad töntigt!

Hon säger att det hade varit rätt lätt att fläka ut sig helt om man ville det. I programmet fick hon en kul och tacksam roll som ungt energiknippe. En som hela tiden utmanade de andra, mer etablerade artisterna och vågade ta plats. En som slösade på komplimanger både till andra och till sig själv. Vid ett tillfälle orkade hon inte vänta på de andras kommentarer efter ett uppträdande så hon sa det helt enkelt själv: ”Vad bra det var!”

– Klart jag gillar att få komplimanger! Gör inte alla det? Det är ju fett ju. Om någon vill ge mig en komplimang tar jag absolut emot den. Det värsta jag vet är när personer inte vill ta emot ett beröm. Visst känner jag igen känslan av att vilja förneka en komplimang, men då får man faktiskt be sig själv hålla käften och tacka och ta emot.

Miriam Bryant tycker att de små fina sakerna man säger om någon annan kan fungera som en bra isbrytare också och berättar att situationerna under tv-inspelningen kunde vara rätt konstruerade. Och allt redovisas ju inte i rutan. Under aktiviteten under hennes dag, då hon bjudit sina bästa tatuerare till Gotland så alla skulle få chansen att gadda sig, fick vi till exempel inte se att Sven-Bertil Taube faktiskt ville gå hela vägen, men blev avrådd av personer i tv-teamet som inte ville riskera hans hälsa.

Miriam Bryant berättar om låtar som Ett sista glas, sin stil och sina motgångar

”Det som hände var ett slags kulmen och ersattes av total tystnad”

Däremot fick vi höra Miriam Bryants berättelse om ett av hennes livs avgörande händelser – en stor brand. Alla familjens saker försvann när hemmet brann ner till grunden och hennes föräldrar skiljde sig i samma veva.

– Det som hände var ett slags kulmen och ersattes av total tystnad och mörker. Men i dag tänker jag inte på det som en ledsam händelse, utan som en början till något nytt. Visst var det jobbigt, men jag tror det är viktigt att lära sig hantera sådant.

Så Miriam Bryant vältrade sig i ångest, och skrev. Hon skrev och skrev så fingrarna blödde och sidorna tog slut. Sedan klippte hon ut bilder ur tidningar för att illustrera texterna, eller ritade själv. Hon har alltid skrivit om hur hon känner, säger hon, och berättar om högen av skrivböcker, alla i olika färger och former, som hon har hemma. Hon måttar stapeln halvvägs upp till midjan ungefär. De texter hon var mest nöjd med la hon upp på bilddagboken, ett slags instagram/blogg för 1990-talets kids, och inväntade applåderna.

– Jag var den där på gymnasiet som skrev dikter. Jag var en jävel på det också!

Mycket handlade om kärlek.

– Jag hade ett stort behov av att visa min poesi. Det var ju också ett sätt att visa mina känslor och kunna berätta om hur jag mådde utan att behöva säga det rakt ut. Men man lägger inte upp saker för alla att se om man inte tycker det är bra själv någonstans.

LÄS OCKSÅ: Kändistjejerna gör upp med fasaden: ”Du ska inte jämföra dig med andra på Instagram”

Finders, keepers första hiten för Miriam Bryant

Ändå kan hon inte nämna en enda textrad som hon tycker är mer genial än någon annan. Vare sig från henne själv eller någon annan artist eller författare. Hon säger att det är för att det är för svårt att välja och för att de texter som betyder mycket betyder så enormt mycket. Hon drar fram en hårtest från bakom örat och börjar tvinna den runt sina fingrar. Jag frågar om hon blev nervös nu plötsligt. Hon svarar att hon aldrig är nervös. Det där med håret är bara något hon gör jämt och ständigt.

Hennes skrivande, och ”för att hon är grym på musik och sjunga”, var också det som fick Victor Rådström som höll på med ett musikprojekt på sin skola att tänka på henne. De två formade först en duo och skrev det som skulle komma att bli Miriam Bryants första hit Finders, keepers. Ganska snart förstod Victor Rådström att han inte trivdes på scenen och projekten förvandlades till en sologrej. Miriam Bryant som gick på Musikteaterskolan, en folkskola i Bjärnum, älskade däremot att stå i rampljuset och sjunga och ”tramsa sig” som hon uttrycker det.

– Men jag ser oss fortfarande som ett band. Vi gör det här ihop och han är precis lika stolt glad och stolt över framgången som jag. Själv är jag otroligt nöjd med mina åstadkommanden. Visst har det gått upp och ned en hel del redan, men det är ju så det är. En hype är något som kommer och går.

Fyra månader efter att låten blivit klar gavs den ut som singel och gick in på topp 100 på tyska radiolistan. En USA-lansering initierades, men avbröts i sista stund och albumet släpptes i stället i Sverige och slutade som bäst på 12:e plats. Allting gick väldigt fort. Ändå är det inte så mycket i framgången som har förvånat Miriam Bryant. Jo, det skulle väl vara att hon blivit utnämnd till Årets göteborgare kanske. Och att en av hennes väskor som såldes på auktion i Musikhjälpen såldes för 3 600 kronor, fast hon vid det tillfället bara hade släppt en enda singel.

– Men det som händer nu har nog alltid hänt i min värld och i mitt huvud. Det har absolut varit en dröm och ett mål.

Miriam Bryant berättar om låtar som Ett sista glas, sin stil och sina motgångar

”Mår jag dåligt tackar jag och tar emot för då kan jag skriva om det”

Däremot säger hon att hon inte har ett behov av att stå i centrum, snarare tvärtom, och birollen som körtjej på Kents turné under 2014 tyckte hon var fett grym. Speciellt eftersom hon var ett stort fan av gruppen som ung.

– När allt är hemskt och kretsar kring en själv och allt man vill är typ att dö, då är det rätt gött med Kent.

Miriam Bryant beskriver Victor Rådström som en av sina bästa vänner. En stilig kille i sina bästa år som tycker om musik, hundar och thaimat. Han spelade i samma band som en av Miriam Bryants ex-pojkvänner och de gick på mängder av konserter i musik-Göteborg. Bad Cash Quartet, Håkan Hellström, Kent och Broder Daniel. Snart ska de två åka iväg någon vecka någonstans, kanske till hans stuga i Norrland, för att på riktigt påbörja arbetet med uppföljaren till debuten. Men hur man gör när man följer upp en succé har hon såklart ingen aning om, läskigt är det hur som helst.

– När jag börjar skriva måste det finnas en inre konflikt i mig som måste ut. Finns inte det skapar jag det.

Vilka konflikter tycker du om?

– Kärlekskonflikter är kul och kreativa. Mår jag dåligt tackar jag och tar emot för då kan jag skriva om det.

Tänker du annorlunda på vad andra har för förväntningar på dig den här gången?

– Jag tänker inte alls på vad andra tycker. Det kanske låter som en bluff men jag vill bara bena ut mitt inre kaos och använda det till något bra och kanalisera det i musiken. Jag är trött på att försöka pleasa exakt alla hela tiden. Man måste få vara egoistisk och tillfredsställa sig själv ibland också.

Gillar du alltid dig själv och ger dig själv ditt egna godkännande då?

– Nej. Verkligen inte. Ibland går jag igenom stora och långa perioder av självhat, andra perioder är fulla av egenkärlek. Båda de delarna tror jag är viktiga, för man kan ju inte gå omkring och tro att man är ”the shit” hela tiden heller.

Hon förtydligar att det inte har något med jantelagen att göra, utan att det är sunt förnuft att rannsaka sig själv lite då och då. Kanske har hon också fått höra en hel del om hur ung hon är på senaste tiden, för hon säger också att hon kan ha en viss förståelse för att äldre personer säger till henne att hon inte fattar någonting.

– Men det säger rätt mycket om dem också, fortsätter hon. Jag tycker att man måste vara öppen för att alla är i olika stadier i sitt liv och att alla har en period där de har en stark övertygelse och att de tycker att det man gör där och då är rätt. Det måste man respektera.

Vad kan utlösa självhat hos dig? 

– När jag motarbetar mig själv. När jag får för mig att jag är ful, för tjock eller inte tillräckligt bra. För mig som ung kvinna är det mycket press från samhällsstrukturer och ideal. Det gör mig väldigt arg. Ibland kan jag bli arg på mig själv för att jag är så jävla barnslig också.

Miriam Bryant kan reagera på konstiga sätt ibland och blir stressad över fåniga saker. Då skärper hos sig på ett sätt som nästan blir destruktivt, säger hon och tillägger att hon tror att alla människor går igenom en tid då de tröttnar på sig själva. Då är det enda som hjälper att skapa och iscensätta känslorna. Det hjälper i alla fall i stunden.

– Snälla ge mig lite inre frid! utbrister hon och sträcker ut kroppen i en gymnastisk dubbelvikning där i fåtöljen och flexar med fötterna.

Jag frågar om hon är street smart.

– Jag har aldrig haft svårt för att snacka med folk, även om jag tydligen kan verka ganska otrevlig. Mina kompisar brukar säga att jag stirrar på folk som om de är dumma i huvudet, som om jag inte bryr mig. Men det är mest för att jag är trött eller faktiskt inte bryr mig. Folk är så ängsliga! Man måste faktiskt inte tycka om alla, man måste inte anstränga sig för att lära känna varenda djävul, det räcker rätt bra med att vara avslappnad och trygg i sig själv.

LÄS OCKSÅ: Varför vill vi fortfarande ta revansch på högstadiekompisarna?

”Man behöver inte alltid klä sig i ett budskap”

Stilmässigt är hon redan där. Dagens grå träningsbyxor ihop med en grön bomberjacka ser självklara ut på henne. Stilikoner har hon inga, säger hon. Inga kändisar i alla fall. När hon var yngre tittade hon på de coola tjejerna i skolan och sin storasysters kompisar för att komma på vilken slags kläder hon gillade.

– En gång i tiden hade jag för mig att det skulle finnas en mening med allt, men det vet jag inte om jag tycker längre. Ibland räcker det rätt bra med mjukisbyxor och en kofta, man behöver inte alltid klä sig i ett budskap.

Trots det är hennes klädfavoriter kläder som sticker ut eller är unika på något sätt. Hon gillar att klä sig i roliga kombinationer. Hur man väljer sina kläder generellt, tror hon har att göra med vem man vill vara. Själv har hon inte bestämt sig, det varierar ständigt och oftast är det dagsformen som avgör hur det blir.

– Mode är rätt ytligt egentligen och det händer att jag vill skita i allt. Förresten är det ju inte en själv som bestämmer om man har stil. Man gör vad man gör och tar på sig vad man vill och så är det annat folk som bestämmer om det är coolt eller inte.

Hur det än är så bryr hon sig knappast. Sedan hon var liten har hon kört sin grej, haft svårt att anpassa sig och bara varit och gjort det som fallit henne in. Men hon förvånar ständigt. När hon säger att älskar tystnad och att vara ensam tror jag att hon skämtar. Men hon insisterar på att hon älskar det – det är då hon röker, dricker kaffe, lyssnar på musik, skriver och gråter. Är kreativ på alla sätt hon kan.

Hur får man tyst på dig då?

– Du får väl säga något intressant som jag tycker om att lyssna på. Eller sjunga något vackert. Absolut bästa sättet att få tyst på mig är så klart att sätta en munkavle på mig.

– Men jag vet inte om man vill att jag ska vara tyst … Oj, vad säger jag? Klart man vill det ibland. Herregud!

Fakta om Miriam Bryant

Bor: I Stockholm.

Ålder: 24, snart 25, år.

Familj: Lillebror, mamma från Finland, pappa från England, två systrar.

Bakgrund: Uppvuxen i Göteborg, fick en hit med Finders, Keepers 2012, 2013 kom singeln Push play och debutalbumet Raised in rain. Gjorde succé i tv-programmet Så mycket bättre i slutet av 2015, som ledde till att hon sammanlagt hade sex låtar på Digilistan, samtidigt.

Aktuell: Med en Sverigeturné och ett album i vår.

Vill du läsa fler intervjuer med coola personer? Gilla Damernas Värld på Facebook så missar du inget!

Av: Marie Birde
Foto: Daniel Stigefelt